-Musik-

Tre och en halv oktaver stämda. Det räcker utmärkt för vissa låtar. Piano.. Musik är speciellt. Ett uttryck för sorg, för glädje. För mig får det tankarna att flyga iväg de minuterna jag spelar, jag måste ju trots allt koncentrera mig på att styra fingrarna till rätt tangenter.

Det är befriande. Ljuvligt. Låter kanske klyshigt, men så är det. Enda gången på hela dagen jag känner att jag kan vara nöjd, det är just vid pianot. Om den är ostämd, låter det bara dåligt och det blir långt ifrån samma känsla som att sitta vid en riktigt, stor flygel med ljuvlig klang. Nu har jag ju ingen stor flygel med ljuvlig klang, men ett vanligt enkelt piano duger utmärkt. Särskilt om jag själv har stämt den efter eget önskemål. Jag har fortfarande de översta oktaverna kvar, samt de nedersta, men det går sakta men säkert framåt.

Glada, studsiga låtar får genast upp pulsen på mig, medan i mera lugna, emontionella låtar kan jag uttrycka mina mörkare tankar. Att just uttrycka känslor, det hjälper att besegra eller komma över vissa av dem. Om man nu uttrycker dem i ord (som jag gör nu) eller musik, spelar inte så stor roll. Bara de kommer ut.

Musik är allt bra ibland.