Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Egentligen borde jag nog vara nöjd med mig själv. För första gången sedan i juni (vad jag vet) har inte vågen rört sig nedåt. Jag står still. Inte ett hekto ned. Om det nu är så att jag inte hade ovanligt mycket vätska i kroppen.. men det tänker jag inte räkna på, utan jag antar att jag hade samma vätskebalans.
Märker jag nu någon skillnad? Tja, visst märker jag att jag inte blir mindre. Det KÄNNS som om jag blir större och större. Jag äter ju så mycket.. det är faktiskt konstigt att jag inte går upp i vikt. Nu funderar jag lite smått på om jag någonsin kommer att få se vågen peka ned igen.. Då måste jag kanske bli tjock på riktigt först. Och det ska jag ju inte eftersträva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar