Dag 5: Inget vidare

   Nähä. Som jag skrev tidigare i morse.. Det har inte gått särskilt bra med att behålla vikten. Besökte skolsyster efter lunch (den gick inget vidare..) som avtalat och berättade såklart hur det hade gått med vägningen i morse. Jag vägde mig dessutom där, med kläder och lunch i magen: Uff.
   Skolsyster kan dessvärre inte göra så mycket, och hon erkände att hon inte har världens pejl på hur man ska gå vidare med en ätstörning när den drabbade kommit till insikt med problemet, men inte riktigt lyckats tackla det. Hon har tydligen haft kontakt med Ätstörningsenheten, och någon där skulle ringa tillbaka senare. På onsdag ska jag besöka skolsyster igen, så får vi se hur det går. Ska dessutom väga mig på morgonen då också..

   När jag kom hem efter det (hade kort dag idag) åt jag i ren panik en himla massa mat.. Ett tunnbröd med rostbiff (Jag äter ju vegetariskt egentligen! Tänkte inte alls på det), en knäckebröd med kaviar och TVÅ stycken clementiner. Så nu sitter jag här, två timmar senare och är fortfarande proppmätt. Hoppas att det inte blir en vana det här, att äta så snabbt och så mycket på en gång D:
Fasen. Nu tittar jag upp i det här inlägget.. hur kunde jag bli så jäkla mätt på så lite? Det måste seriöst sitta i huvudet, för ingen blir mätt på det där.. jag åt mest lite sallad till lunch. Så det var inget konstigt att äta så mycket när jag kom hem.. Det går inte att förstå. Jag tror inte på mig själv ens.
   Lunchen är alltid mitt helvete. Det känns för mig verkligen inte naturligt att äta en riktigt lagad måltid som lunch. Jag klarar det inte. Och sen, jag vet inte hur mycket det är som är "normalt" för en flicka i min ålder.. Måste titta på mina vänner när de äter, men skulle jag ta lika mycket som dom skulle jag ju lämna hälften! Det blir nästan rentav så att tuggan åker upp igen, när jag sitter där i matsalen.. Lunch. Jag avskyr det.