Svar på kommentar "bmi 12"

Linnea har lämnat en ny kommentar till inlägget "Tankar om normalvikt":

Vad tycker du om svensk sjukhusvård Tua? Jag tycker den är FÖRJÄVLIG.... Bloggar om hur jag blir behandlad just nu där jag är inlagd…. Hur personalen behandlar patienter och hur otroligt kränkt och utsatt jag känner mig…. kommentera gärna vad du tycker..
Ligger själv på BMI 12, inte bra eller sunt alls, men får ju inte äta ordentligt heller… :( Kram!

Svar: Jag tycker att det är självklart att man ska behandla patienterna med respekt - men sen så vet jag också hur otroligt lömsk ätstörningar och självskada kan vara. De måste liksom utgå från det värsta hela tiden för att inte göra missar som kan kastas tillbaka på dem sen i form av klagomål.

Gällande ditt bmi - när till exempel barn är svårt utmärglade så FÅR man inte ge dem rejält med mat! Det är rent utav livsfarligt. Man måste stegra på matmängden sakta men säkert. Jag vet att du ätit rejält förut och du har klarat dig, MEN i sjukvården måste de ju gå efter vad de "vet" är rätt, så de gör rätt i att inte ge dig jättemycket mat - enligt deras instruktioner. Men ja, det stämmer inte överens på hur alla är!

Jag blir så ledsen av att läsa det du skriver. Det jag skulle försöka göra i din situation vore att lugnt och sansat (människor tenderar att vända dövörat till om man är upprörd eller arg) och förklara hur du känner dig.. Vädja till deras mänsklighet, kolla dem i ögonen, försök att sätta dig in i deras situation och bli inte arg även om du är superförbannad.

Men tänk på att.. du gör inget fel. Det är säkert så att personalen fått instruktioner om att bete sig på ett visst sätt (instruktioner som inte stämmer överens med hur alla patienter är) men att nå in till dem när de är inställda på att de gör "rätt" kan vara svårt. Jag önskar att jag var mer insatt i hur det fungerar där du är, men det är min gissning på att det är som det är. Jag tror inte att din personal behandlar patienter dåligt för att de är onda människor eller att patienterna beter sig så otrevligt att de får "vad de förtjänar". Nej! Men mitt allmänna råd är att lugn och sans och "varför är det så" kan kanske hjälpa dig något i alla fall. Den taktiken hade jag försökt köra!

Är det så att vilka metoder du än tar till inte fungerar, så sätt bara på dig ett skal. Du kommer att komma därifrån så småningom och låt inte dem köra ned dig! Fokusera på det som faktiskt är bra där, prata med andra patienter och se din tid som inlagd som en dålig upplevelse - men gå därifrån rak i ryggen och näsan i vädret!

Hoppas det kommer gå bättre för dig. Önskar som sagt att jag visste mera om hur det var där, så att jag kunde hjälpa, men när man inte är där och upplever det hela.. tja, det är svårt att säga precis vad du ska göra och så. Nåväl. Du är himla bra vet du. Kram!