Followers

fredag 31 januari 2014

Tankar om normalvikt

Efter att ha fått en kommentar igår funderade jag till under natten och morgonen...

Anonym har kommenterat "Ljuset":
Underbart! Jag har liite kvar tills normalvikt men detta inlägg fick mig attt längta mer :D Visst har du nämnt tidigare i bloggen att du nu har en normalvikt? Vilken befrielse! Kämpa på kram :)


Så! Det här är både ett svar till dig, anonym och till alla er andra där ute som har tankar om vikt. För mig var det så att när jag började min resa från kraftig undervikt, tänkte att ja men bmi 18.5, typ där ska jag i alla fall vara. Jag är kort, har fin benstomme och inga muskler att tala om. Det kändes nästan... fel att gå upp till en riktig, riktig definierad normalvikt.

Men vad är det då som ÄR riktig normalvikt? Kika på människor runt omkring dig. Och då menar jag inte din sjuttonåriga väninna som tränar frenetiskt och är mycket mån om att hålla sig "smal". Nej, då menar jag alla de andra, vuxna, som helt enkelt bara är. De tränar lite för att det är roligt (om ens tränar något alls) och äter det som finns. De kanske tänker att inte äta sååå mycket sötsaker, men har inget emot att äta en semla under veckan eller lite choklad efter middagen. Och då kan jag säga till er; de människorna har INTE ett bmi på runt 18.5. De har troligtvis runt 19-22.

En kvinna som inte "bryr" sig så mycket, har liksom så. Jag drog mig förut för att ta det där sista matskedarna av maten som finns kvar (irriterande att lämna lite i kylen) eller att ta precis så mycket mjölk på kaffet som jag VILL ha, eller att ha 3%ig yoghurt utan att för den delen minska på mängden. Jag drog mig för det som jag visste var liiiite över det jag behövde. För att leva på precis vad man "behöver", ja då anser jag inte att man är frisk - särskilt inte om man har ett bmi på 18.5 eller strax därunder. Det är klart, man är olika och jag kommer säkert att få en hel negativ respons på detta. Jag gjorde det förut själv, innan jag faktiskt passerade den vikt jag satt upp som "maximum" (bmi 18.8) för någon månad sedan. Nu har jag bmi på 19.5. Jag har inte aktivt arbetat för att gå upp de här sista kilona till en väldigt sund vikt, utan det har bara blivit så då jag faktiskt ätit mig riktigt mätt och nöjd!

Men lilla Tua, kanske du tänker, sluta fokusera på bmi och vikt! När man ligger där på gränsen till undervikt (eller till och med har det) så jo, då är jag rätt säker på att allting inte är helt bra. Blir man sjuk i maginfluensa, droppar man snabbt några kilon och bmi:et (och hälsan) sjunker med det. Jag kan utan problem tappa några kilon utan att hamna på undervikt. DÅ anser jag att man mår riktigt bra. Man har "råd" att vara sjuk helt enkelt.

Släpp det där sista som håller dig kvar. Låt vikten sätta sig där den vill, känn friheten och använd det sunda förnuftet! Var inte rädd för att ta mera mat, var inte rädd för att passera den där gränsen du har. Vikten kommer INTE att skena iväg bara på grund av det. Lovar. Bevisa för dig själv att du inte begränsas av någonting som sitter i ditt huvud och där endast! Några kilon syns knappt, men kan göra underverk för din hjärna och ditt tänkande.

5 kommentarer:

  1. Du är så himla bra!! Jag finner knappt ord, fantastisk är du!

    SvaraRadera
  2. Så himla bra skrivet och så sant! Känner inte många om ens någon som är frisk och har ett BMI under 19. Själv har jag 21,2, något jag innan tyckte var hur mycket som helst men som nu känns helt normalt. Perfekt för mig helt enkelt. Precis som att 19,5 eller 20 är perfekt för dig och 23 är perfekt för någon annan. 18,5 är självklart inte heller fel om det är så kroppen vill vara. Jag tror dock inte det är så många som faktiskt har det BMI't naturligt.

    SvaraRadera
  3. Vad tycker du om svensk sjukhusvård Tua? Jag tycker den är FÖRJÄVLIG.... Bloggar om hur jag blir behandlad just nu där jag är inlagd…. Hur personalen behandlar patienter och hur otroligt kränkt och utsatt jag känner mig…. kommentera gärna vad du tycker..
    Ligger själv på BMI 12, inte bra eller sunt alls, men får ju inte äta ordentligt heller… :( Kram!

    SvaraRadera
  4. Du är klok för att vara så ung. När du någon gång tvivlar, scrolla tillbaka till det här inlägget och läs det högt för dig själv :)

    SvaraRadera