Ljuset

Jag vägde mig i morse på skojs skull. Ja, på skojs skull! Log åt mig själv. Fy farao, jag är rätt bra ändå. Inte vägt så här mycket... typ någonsin. Det är rätt tragiskt, för det är inte så mycket jag väger. Men ni ska veta hur sjukt bra det känns i huvudet! Jag känner mig... klar. Frisk. Energisprudlande och lycklig. Ingenting är ett problem längre. Åka iväg? Äta främmande mat? Inte veta när jag äter nästa gång? Nemas problemas! Jag lever i nuet (såklart tänker jag på plugg jag har, men ja) och bara njuter.

Det är härligt att känna att om jag blir sjuk, i typ maginfluensa, så kommer jag inte att behöva läggas in på grund av undervikten. Det är härligt att känna, att varje måltid inte är så himla noga, då varje kalori inte längre är avgörande för mitt välmående.

Kan inte låta bli att tänka att Skottland till hösten hade varit en omöjlighet om jag fortfarande var inne i ätstörningen. Puh säger jag bara! Jag är så glad!

Ps. Tack förresten för alla fina kommentarer! Ska svara på några i morgon :) ds.