Klantigt!

Jag har blivit klantig. Inte för att jag var världens smidigaste innan (eller som jag brukar säga; jag är snabb i rörelserna) men under de senaste dagarna har klantigheten varit särskilt närvarande. Under de senaste veckorna till och med!

Först... förra veckan ramlade jag med cykeln. Pangbom sa det och jag låg där på marken med en sur min och tanken "är det nu man ska gråta?". Det kom dock inga tårar, men ont gjorde det. Skrapande mig på flera ställen på benet, fick blåmärken och gjorde illa handleden. Handledssmärtan försvann på någon dag.

Igår gick rakt in i diskmaskinen. Den stod öppen, luckan nere vid marken, jag hade öppnat den själv. Jag såg den, gick och smällde i smalbenet. Fick ett rejält blåmärke.

I morse skulle jag på toa. Smällde upp toadörren - rakt på min vänsterfot. Det resulterade i en krossad lilltånagel och svullnad och blåmärken runtom. Haltat av och till hela dagen. Att gå nedför trappor med skor på var inte härligt.

Jag tror nästan att jag växer på längden! Var lika klumpig när jag gjorde det som jag är nu. Har flera andra gånger under de senaste veckorna smällt i tårna i tröskeln och slagit ut saker. Antingen måste jag behärska mina rörelser (aka ta det lugnt) eller så växer jag faktiskt. Jag tror på det förstnämnda..