Hårbesvär

Är det någonting som jag kunde få ogjort så är det skadan som blev på mitt hår. Jag hade ett långt, tjockt, hennafärgat svall med riktiga prinsesslockar om jag så ville. Det blev ett tunt, fjunigt, knappt axellångt, slitet hår av det hela.

När jag började gå ned i vikt för si så där två och ett halvt år sedan, drabbades håret snabbt. Jag började tappa det och täppte igen duschen nästan efter varje gång. Jag brydde mig också allt mindre om det och en dag var jag less och klippte mitt navellånga hår till axellängd.

Innan jag började hennafärga, min naturliga hårfärg och väldigt solblekt i topparna.

Jag klippte upp håret och hade det hennafärgat. Trots att jag klippt upp det massor här, var det fortfarande riktigt tjockt.

Sen började det..

Håret föll och föll. Här inte jätteskadat, men rätt så.

Något år senare (2012) blev jag otroligt less och blekte hela alltet. Håret skrek i protest, men jag sket i det.

Vid julen 2012 blev jag röd som en julkula.

Jag trivdes bra i det. Håret var rätt tjockt ändå, jag hade ju gått upp i vikt och varit stabil nästan ett år.

Här har det gått ett tag i mitt återfall. Än har jag inte börjat tappa förfärliga mängder... Men ni ska bara veta hur det såg ut innan jag gick till frisören nu i augusti! Hon ojade sig och jag blev tvungen att klippa av till nästan haklängd.

En ren mardröm var det!

Det här är någon månad innan jag gick till frisören.

Samma dag. Att det är uppsatt får det att se lite tjockare ut (ihopsamlat) och hårbandet döljer gummisnodden

Nu är det något bättre. På denna bild alldeles nyfärgat. Än är det lock långt kvar innan håret återfår sin forna fyllighet. Det som är jobbigast just nu tycker jag är att det i princip inte alls går att göra frisyrer. Finns ju typ inget hår :(