Det här med ordning alltså

Jag gillar ordning. Jag gillar när det är fint och städat! Jag vill ha det så.

Städar.

Två dagar senare. Ser ut som om jag inte städat.

Städar lite.

Nästa dag. Ser ut som om jag inte städar.

Då ger jag upp. Så är det jämt. Jag försöker med alla mina krafter att hänga in kläder, att inte sprida ut alla böcker, att inte låta nagellacken hamna på konstiga ställen på rummet, att inte dricka vatten och lämna glaset, att inte låta sladdar ligga i en enda röra, att inte lägga lösa papper här och var i rummet... Jag försöker. Men det går inte. Det är bara så.

Tycker att detta tonårssyndrom borde gå över snart. Men det är klart. Jag är bara arton. Om två år är jag ingen tonårig längre. Är det borta då?