Followers

fredag 9 augusti 2013

Svar på kommentar - Underäter

Anonym har kommenterat inlägget "Svar på kommentar "Ätstörningen?"": 

Menar du verkligen allvar när du säger att du vill gå upp i vikt? Känns som att du innerst inne vill ha kvar ätstörningen eftersom du trots allt klamrar dig fast vid den. Är man verkligen i svält bara för att man underäter med några hundra kalorier per dag? Vet att kroppen sägs behöva ca 2000 kcal om dagen men såå mycket extra man är det inte för att komma upp i de siffrorna.. Tänk en måltid i taget och lägg till bara något extra. Förstår inte heller hur du kan äta "näringsfattig" mat så ofta, dvs glass och godis och liknande. Om du därtill underäter borde din kropp ha brist på både det ena och det andra. Du kanske borde tänka på vad du vill ge den vad den behöver istället för att bara tänka att du måste upp, upp i vikt och att det skulle lösa problemen? Det är trots allt ditt tänk som måste förändras och jag undrar om det är att du enligt bmi skalan räknas som underviktig som är främsta anledningen till ditt nuvarande tänk som du tycks skylla på. 

Börjar bli lite trött på att du ena stunden beskriver mat och dina måltider som det bästa du vet, "glass", "kolasås", "gräddsås", "massor", "åhhåh" när du i andra stund tycks anstränga dig såå mycket för att ens orka peta i dig maten, utan att lyckas. Vakna, prova att träna eller vad som helst. Väck endorfinerna till liv och få en insikt i vad din kropp kan ge tillbaka om du behandlar den med värdighet. Och kom inte att skyll på att du inte kan träna för att du är underviktig, en ytterst liten försiktig ansträngning kan räcka :). Det tror jag knappast skadar. 



Svar: Jag ska försöka kommentera dig rättvisa, men det är svårt. Det är faktiskt ytterst sällan som jag förstår mig själv till och med. Jag vet inte inte hur min ätstörning fungerar och jag vet inte heller hur jag fungerar längre. Jag räknar inte kalorier (inte lägger ihop efter en dag) men jag tittar på förpackningar och liknande. Angående glass, godis och sådant - det är inte riktigt ofta. Eller ja, det går i perioder. Nu under tiden jag varit i Grekland har jag på två veckor endast ätit en glass. Jag har lättare för att äta "stora" mängder sötsaker, än "vanlig mat". MEN man måste också tänka på, som de som ser vad jag äter i alla fall säger, hur perspektivet ser ut. Det som är jättemycket för mig, är superlite för andra.

Jag kommer ihåg när jag sa till kuratorn att jag äter choklad VARJE dag. Hon frågade hur mycket. Jag sa.. två-tre rutor totalt sett. Då log hon och sa att det var inget jag gick upp på direkt. 
Att bara upp i vikt skulle inte lösa några problem. Jag vet ju det. Ätstörningen inom mig, hon som ju numera tyvärr har stor makt, vill inte upp i vikt. Men det är bara känslor och jag har ju en hjärna också - jag vet att jag måste upp i vikt. Just nu kan mitt bmi ligga på allt emellan 14.5- 15.1. Om jag ska slänga ut mera siffror tippar jag på att jag en "bra" dag ligger på 1400 kcal per dag, en sämre dag typ 900 och en superbra dag, då jag fått i mig efterrätt, kommer upp i kanske 1900. Det beror liksom på. Förresten, jag vet inte om man är i svält om man underäter med "några hundra" kalorier varje dag. Ett är säkert däremot - man går ned i vikt.

Jag älskar mat. Jag älskar god mat. När maten inte är god, det är DÅ jag har som svårast att äta. Är maten riktigt god kan jag äta gräddsås utan att ens riktigt få supermycket ångest - igår åt jag ca 100 g av en avskyvärd yoghurt (smakade vatten) och det tänkte jag längre på än den där glassen jag åt för en vecka sedan. Bara för att den inte var god...

Hm... Jag vet inte om det stämmer helt (vem vet?) men på alla ställen jag läst och av dietisten som jag hade förut, så påverkas hjärnan mycket riktigt i svält. Min portionsuppfattning är inte normal och mitt synsätt på mat är inte normalt. Det ser inte jag men det ser alla andra i min omgivning. Flera gånger har mina föräldrar sagt att portionen jag tog (som jag tyckte var rätt så bra) skulle de ge till mig när jag var fyra år. 

Jag är fixerad vid maten och jag känner ju också det - mat är liksom det jag tänker på i 75% av min vakna tid. Jag borde inte gå omkring på tomma kalorier bara. Det vet jag ju också. Jag behöver vitmanier, mineraler, fett, protein, kolhydrater.. ja allt det där som du ju också vet. Jag vet också vad jag får i mig för lite av - fett.

Tvivlar förresten på att jag borde träna. Just nu har jag noll ork till det mesta. Om jag förhoppningsvis när jag kommer hem kan få näringsdrycker (ätstörningen skriker) så kan jag kanske kicka igång kroppen. Förra gången vet jag att min magsäck var krympt, jag blev mätt på ingenting och de första dagarna med näringsdrycker gick jag omkring ständigt mätt. Vi får se helt enkelt.

Vill förtydliga att jag är osäker på allt med mig själv numera. Jag kan inte lita på att det är Tua som talar, efter över två år med ätstörningen får jag allt svårare att skilja på det...

Nu däremot, ska jag iväg på ett kvällsdopp. Ett bad blir det för mig i år. På kvällen, det är mörkt och finns alger som glittrar när man simmar. Det är kvällen innnan jag åker hem igen, så i morgon blir det resa.. Hoppas att du orkat läsa alltihopa. Vill säga att jag faktiskt uppskattar sådana här kommentarer! Det är sånt som behövs :) Känner att jag förstår mig själv en aningen bättre när jag får ut det i ord också.

5 kommentarer:

  1. Jag har läst allt, det är roligt att du tar dig tid :). Vad bra att du uppskattade kommentaren och inte tog illa vid dig. Tanken var inte att såra utan bara ifrågasätta.

    Har du bara badat en gång? Trots att du är i Grekland? :)

    SvaraRadera
  2. en undernärd kropp, eller bara... en kropp som inte får i sig tillräckligt per dag(mig har ju träning hjälpt, men du verkar ju fortfarande äta väldiiiigt lite + att du själv skriver att du inte har mycket extra energi) ska inte utsättas för "onödig" fysisk ansträngning... ville bara säga det :P och är man inlagd får man ju knappt röra sig alls i början såvitt jag förstått det, fått berättat för mig. träning kan bara bli farligt om den handskas med på fel sätt... så det var lite korkat skrivet tycker jag. (och en farligt underviktig person ska ju VERKLIGEN inte träna, motionera mycket liksom, säger sig självt...) hoppas du kämpar på !! jag tror på dig, kram!! <3

    SvaraRadera
  3. Som svar på Vonskareng

    Aha, så nu blir man kallad korkad. Tack. Klart jag fattar att det kan vara skadligt för kroppen att träna hårt om man är underviktig. Jag har själv varit det och vet mer än du verkar tro... Det jag menade var att träningen eller snarare motion, kan hjälpa en att få tillbaka livsglädjen och viljan att kämpa. En motivation till att äta mer för att orka och finna andra glädjeämnen i livet än det svälten tillför. Eftersom Tua inte verkar få i sig tillräckligt menar jag självklart inte att hon ska ut och jogga, styrketräna eller vad som. Menade snarare en mycket lätt promenad, bara skingra tankarna och få lite luft. Du själv skriver ju att träningen hjälpt dig, alla får ju utgå från den nivå som kan hantera. Jag antar jag uttryckte mig felaktigt med ordet "träna", men det var i alla fall så här jag menade. Jag skrev "ytterst liten ansträngning" och kanske att du tolkade detta felaktigt.

    SvaraRadera
  4. Jag har inte kikat in på din blogg på ett tag, men nu tog jag mig tiden medan jag mumsar i mig en blodpuddingsmiddag innan träningen. När jag läste detta skar det sig i mitt hjärta. Det gör ont att höra hur ätstörningen har dragit ned dig i skithålan. Den Tua jag känner förtjänar bättre än så, och hon vill inte leva i den sjuka världen. Tua är en stark, smart tjej, med massvis av kärlek och möjligheter i sin omgivning. Hon älskar mat och har en smal kroppsform.
    Just nu verkar inte den Tua framträda till fullo, utan det är en skugga av illvilja som skymmer henne. Men tro mig, den Tua finns kvar där.. jag kan se hennes härligt rödnyanserade hår som skiner upp där bakom. :)

    Jag hoppas att hon snart blir redo att ta stegen ut ur skuggan och börja skratta med alla andra på utsidan. För på den sidan vill vi ha dig, det är där du kan bli lycklig <3

    En stor varm kram till dig vännen,
    jag bryr mig.

    SvaraRadera
  5. Åh herregud - Träna INTE. Inte med din nuvarande vikt/bmi. Det kan vara livsfarligt.

    SvaraRadera