Svar på kommentar

Johanna har kommenterat inlägget "Stressat": 
Jag hade tänkt att skicka ett mail först, men jag hittade ingen mailadress.
Jag har läst din blogg i några få dagar, följt din Instagram i några fler, och jag måste säga... wow.
Jag tycker om dig! Du visar att bara för att man haft en ätstörning så betyder inte det att man är livrädd för sötsaker, för man får äta glass och liknande. För jag har sett väldigt många sådana, som undviker allt vad onyttigt heter.
Jag har läst igenom otroligt många inlägg på din blogg nu. Och det hjälper mig väldigt mycket, faktiskt.
Jag fyllde 13 år den 19 juni.
Förra året skulle jag krävt tårta. I år var jag livrädd för att behöva äta det.
Förra sommaren var jag 12 år, hade en hälsosam vikt på 42 kilo till mina 155 centimeter. Jag har alltid, hela mitt liv, haft problem med prestationsångest, jag är särbegåvad och de ämnen jag kan, de K-A-N jag och klarar gymnasiets uppgifter med full pott i, men på resten av ämnena är jag ganska normal. Dessutom har jag aldrig varit den populära tjejen i klassen.
Jag läste, jag älskade Harry Potter, jag skrev, jag föredrog vuxnas sällskap ibland. Och allt det där stämmer fortfarande.
Men det accepterades inte i min förra klass. Efter att ha varit på Pottermässa i september och träffat människor som tyckte om mig och ville träffa mig... jag insåg att det var en stor skillnad mot att komma till skolan och träffa folk som kände sig tvungna att vara med mig...
Då bestämde jag mig för att byta skola. Samtidigt blev jag så frustrerad på mig själv att jag satte upp ännu ett krav för mig själv.
Smal.
Där började helvetet. I oktober vägde jag 41,9 kilo. Jag bytte skola, det gick bättre ett tag, sämre ett tag, sedan gick det skit och jag var tvungen att berätta för mina föräldrar. Det blev bättre ett tag. Det blev sämre igen och under julen åt jag absolut inga sötsaker. Pappa brydde sig inte om vad jag åt till frukost, jag kunde äta bara ett äpple. Jag överlevde skoldagen på 60 kalorier ibland. 
Mamma och jag hade en kris vid nyår när hon förstod att jag ljugit om mat för henne. Det gick lite bättre ett tag igen.
När jag började skolan lät jag bli att äta lunch.
I sex veckor.
Först nu kommer jag ihåg alla bieffekter. All trötthet, jag frös hela tiden. Jag orkade extremt lite. Ett träningspass på Friskis fick mig till tårar, för kroppen orkade inte.
Till slut tog min fröken kontakt med mamma.
Vi var och vägde mig på vårdcentralen.
Vikten stannade på 39,4 kilo.
När jag kollar på bilder på den tiden - jag har kvar några - förstod jag hur extremt anorektisk jag såg ut.
Sedan 39,4 kilo har jag kämpat, dag ut och dag in, för att leva. Vissa dagar har varit hemska. Jag har gått upp i vikt, jag har gått ner i vikt, jag har börjat behandlas på en ätstörningsenhet, vissa dagar slänger jag frukosten i papperskorgen och vissa dagar äter jag faktiskt en glass trots allt.
(Du fick mig att våga äta en mjukglass igår till exempel. Tanken på att det var okej.)
Idag tror jag att jag väger runt 41,5 kilo. Har ingen våg hemma utan det är på ätstörningsenheten. Oftast kollar jag inte, men jag vet. Var nere på 40,5 kilo ett tag igen. Senaste gången jag hade mens var i november. 
Din blogg är extremt bra för mig. Du är extremt bra.
Jag ska också på Riddikulus. Har du något emot att ge mig en autograf? <3
Om du vill svara lite privat finns jag på johanna.hagdahl@hotmail.com 


Svar: Taack för ett långt och fint inlägg! Jag har en mailadress - tualovdahl@hotmail.com men samtidigt är det lite roligt också att svara i bloggen, det blir ju fler som kan läsa då. Men om du vill prata privat, alla saker vill man inte nämna här, så är det helt klart fritt fram att maila! :D

Din historia är också den fantastisk! Jag blir glad att höra att du har lyckats med att börja bryta den här dumma ätstörningen. Du kommer nog att märka att det bara blir lättare och lättare- man får ju så många nya möjligheter här i livet när man inte dras med ätstörningen. Som Riddikulus till exempel! Hihi! Väldigt roligt att du också ska dit, vi får helt klart prata då! :D För mig har det varit en viktig morot i att kunna klara av denna vår - om jag inte klarade av maten, blir det himla svårt att klara sig på ett konvent. Jag har förstått att det kommer bli bra mat, frukost, lunch, middag och två mellanmål så det blir nog inga som helst problem för varken dig eller mig ;) Du får gärna en autograf, om du vill ha det! Hahhaha!

Du kommer nog att fortsätta gå lite upp och ned, livet är så helt enkelt, men så länge du lyckats hålla det mera positivt än negativt så blir det bra ändå till slut. Jag vet inte riktigt hur lång tid det tar att bli frisk från en ätstörning, det är nog väldigt individuellt också.. hm.. din mens lär nog komma tillbaka snart skulle jag tro, så länge du fortsätter att äta ordentligt så att kroppen förstår att det inte är någon fara längre. Min har också varit borta sen typ dess, så vi väntar båda med spänning ;)

Nu så är det dags för lite efterrätt, har köpt massor med jordgubbar (15 kronor förpackningen!) så det blir nog jordgubbar med glass. Vi ses om en vecka typ! Hihi!